”Teatern var Ingmar Bergmans ryggrad”

Den 16 juni öppnar utställningen Bergman – lögn och sanning på Scenkonstmuseet, en retrospektiv över regissörens arbete på scen och bakom kameran. Kuratorn Anna Bergman vill välkomna besökarna in i Ingmar Bergman-land.                          

Att kuratorn för utställningen delar efternamn med konstnären i fråga är ingen slump. Anna Bergman har inte bara arbetat tillsammans med Ingmar Bergman (1918–2007), hon har även varit gift med hans son. Och medan andra svärföräldrar troligtvis hade valt ett ledigare sätt att lära känna sonens flickvän, över en middag eller en fika, fanns det för arbetsmänniskan Ingmar Bergman inga sådana alternativ.

Med Bergman som läromästare

– Det enda sättet att lära känna Ingmar var att jobba med honom, han var inte så duktig på att umgås på ett privat sätt. I hans värld var det alltså helt logiskt, han var nyfiken på vem jag var och visste att jag ville bli scenograf och kostymtecknare, så han anställde mig. Därmed fick jag förmånen att arbeta mitt i händelsernas centrum under Dramatens storhetstid.                           

Anna Bergman började som scenografi- och kostymassistent åt Lennart Mörk som tillsammans med Ingmar Bergman blev hennes läromästare inom teatern. Därefter fick hon uppdraget att på egen hand göra kostym till det som kom att bli bland Ingmar Bergmans sista uppsättningar på hemmascenen Dramaten, Spöksonaten år 2000 och Gengångare 2002.

Teater och film i växelverkan

Ingmar Bergman var vid denna tid en internationellt geniförklarad regissör efter filmer som Sjunde inseglet, Persona och Fanny och Alexander. För många är han framför allt just filmregissör, trots att han under sitt yrkesliv gjorde dubbelt så många teateruppsättningar som film- och tv-produktioner tillsammans – hela 130 stycken.

– Teatern är ryggraden i Ingmar Bergmans konstnärskap. Det var där han började sin karriär och det var även där han slutade. Däremellan präglas hans arbete av ett växelspel mellan film och teater. Han använder filmiska grepp inom teatern och grepp från teatern inom filmen. I sina filmer söker han sig också återkommande till teatern som miljö, till ett operahus, till en skådespelares loge. Teatern var hans värld. 

Kika in bakom kulisserna

Det är denna värld av film och teater som besökarna ska få en inblick i när utställningen Bergman – lögn och sanning visas på Scenkonstmuseet, hundra år efter att Ingmar Bergman föddes. Utställningen bjuder på en kronologisk vandring genom tidsperioder och teman i hans över 60 år långa konstnärskap. Här får man kika in bakom kulisserna och ta del av unikt material i form av videoklipp, fotografier, intervjuer, föremål och manuskript.

– Titeln knyter an till det faktum att hela hans konstnärskap genomsyras av en lek mellan lögn och sanning, fantasi och verklighet. Han använde sig återkommande av personer och miljöer från sitt eget liv och stöpte om dem till fiktion, säger Anna Bergman.

Bergman på hemmaplan

Utställningens förlaga är gjord av Deutsche Kinemathek – Museum für Film und Fernsehen Berlin i nära samarbete med Stiftelsen Ingmar Bergman och Svenska Filminstitutet och har tidigare visats i Berlin, Los Angeles och Gent. På Scenkonstmuseet visas den i bearbetad form med material ur museets egen samling, bland annat originalkostymer, skisser och scenografimodeller.

Höga krav på medarbetare och kraftiga utbrott gjorde att Ingmar Bergman redan tidigt i karriären fick epitetet dämonregissör. Samtidigt präglades hans karriär av långa och nära samarbeten med ett antal skådespelare och konstnärer som valde att arbeta tillsammans med honom genom åren.

Del av ett skapande kollektiv

Utställningen riktar även strålkastarna mot flera av dessa personer som var avgörande för att produktionerna skulle kunna förverkligas. Här finns skådespelare som Harriet Andersson och Gunnel Lindblom, filmfotografen Gunnar Fischer och scenografer som Gunilla Palmstierna-Weiss, Lennart Mörk och Kerstin Hedeby.

– Han ställde oerhörda krav på oss som arbetade med honom, från tillskärare till skådespelare, och hierarkierna var väldigt fasta. Om du så mycket som gäspade under en repetition åkte du ut, kom du för sent åkte du också ut. Men han lockade också fram det bästa i oss. Han hade förmågan att få en hel grupp att fokusera fullt ut och rikta in sig mot samma mål. Det var en av hans styrkor som regissör.