Möt scenografen Gunilla Palmstierna-Weiss

Gunilla Palmstierna-Weiss är en av Sveriges främsta scenografer. Hon har precis uppmärksammats med en stor separatutställning vid The Central Academy of Drama i Beijing med flera föremål ur Scenkonstmuseets samling.

Bildspel: Gunilla Palmstierna-Weiss och en del av urvalet till utställningen i Kina. Startbild: Gunilla Palmstierna-Weiss vid uppsättningen av Kung Lear på Dramaten, 1984. Foto: Beata Bergström © Dramaten

Gunilla Palmstierna-Weiss konstnärskap omfattar såväl kostym som skulptur och keramik, men det är framför allt hennes avskalade och arkitektoniska scenografi som har kommit att bli hennes signum. Karriären spänner över sju decennier och sträcker sig långt utanför Sveriges gränser.

Arkitektur och skulptur

– Ursprungligen hade jag tänkt bli arkitekt, vilket givetvis påverkar mitt arbete inom teatern. Jag förenar konstformerna i det tredimensionella. Jag ser skapandet av scenen som ett arkitektoniskt arbete och skådespelarna som rörliga skulpturer, säger Gunilla Palmstierna-Weiss.

Om det arkitektoniska utgör ett av spåren i Gunilla Palmstierna-Weiss arbete utgör färger och deras betydelse ett annat.

– Jag har alltid lagt upp mitt arbete efter färgsymbolik och kombinerat färgerna så att det blir som en tavla. Även om de flesta människor inte är intellektuellt medvetna om färgernas symbolik så är det något som vi har lärt oss på ett djupare plan och det bidrar till publikupplevelsen, säger Gunilla Palmstierna-Weiss.

Oväntade reaktioner i Moskva

Ett oväntat kvitto på detta fick hon år 1999 i Moskva vid uppsättningen av August Strindbergs pjäs Gustav Vasa där Gunilla Palmstierna-Weiss stod för både scenografi och kostym.

– När två av de manliga karaktärerna kommer in på scen möts de av en enorm skrattsalva och rungande applåder från publiken och jag förstår över huvud taget inte varför. Jag hade ingen aning om att färgerna jag valt på deras kostymer symboliserade homosexualitet, vilket ju i stort sett var förbjudet. Sådana misstag är lärorika.

Just denna gång var det oavsiktligt, men politiska ställningstagande är i allmänhet inget som Gunilla Palmstierna-Weiss ryggar för. För henne har politik och teater alltid varit intimt förknippade, ett förhållningssätt som hon delade med dramatikern, författaren och maken Peter Weiss (1916–1982) som var en nära samarbetspart.

Rannsakningen på Dramaten

1966 hade Weiss pjäs Rannsakningen Sverigepremiär på Dramaten. Pjäsen bygger på protokoll från de då nyss avslutade Auschwitzrättegångarna mot bödlarna i nazisternas utrotningsläger. Gunilla Palmstierna-Weiss skapade en effektfull, nästintill klaustrofobisk scenografi. Ingenting på scenen skulle undgå publiken, ingen skulle slippa undan. Scenografimodellen ingår i Scenkonstmuseets huvudutställning På scen, men lånades tillfälligt ut till utställningen i Beijing.

Gunilla Palmstierna-Weiss föddes i Schweiz 1928 och barndomen präglades av flera uppbrott och flyttar i ett stormigt Europa. Efter att ha genomlevt större delen av andra världskriget i ett rämnande Rotterdam flyttade hon med sin mamma, bror och styvfar till Sverige. Det var här hon så småningom inledde sin konstnärliga utbildning vid Tekniska skolan, nuvarande Konstfack, i Stockholm.

Under sin långa karriär har hon arbetat med flera framgångsrika och numera klassiska uppsättningar i både Sverige och internationellt, men som kvinnlig scenograf i en manligt dominerad teatervärld har hon även stött på hårt motstånd.

Mansdominerad teatervärld

– När vi satte upp Peters pjäs Marat/Sade i Berlin var jag den första kvinna att göra scenografi i Tyskland men när vi fick se programmet var jag inte nämnd alls. Vi gick upp till teaterchefen och protesterade men hans svar var bara att ”det är så gulligt när en hustru hjälper sin man.” Jag tillhör den generationen.   

När hon arbetade med en uppsättning i Salzburg i Tyskland på 1980-talet vägrade den tekniska chefen att prata med henne över huvud taget och satte upp ett skynke för att slippa se henne under repetitionerna.

Prisad för sin gärning

2016 belönades Gunilla Palmstierna-Weiss med The Life Achievement Award av International Stage Art Network (iSTAN) som är en del av UNESCO och Internationella Teaterinstitutet. Som ett led i detta visades en nyss avslutad separatutställning med hennes verk vid The Central Academy of Drama i Beijing, ett kombinerat teatercentrum och campus med 3 000 studenter.

15 scenografimodeller och fyra kostymer ur Scenkonstmuseets samling visades i utställningen, flera från Gunilla Palmstierna-Weiss många samarbeten med Ingmar Bergman (1918–2007), exempelvis Dramatenuppsättningarna av Trettondagsafton (1975) och Kung Lear (1984). I utställningen visades också flera av Gunilla Palmstierna-Weiss privata kostymskisser.