...and it's gone

”Ta med hela familjen och dansa, komponera musik, låt barnen klä ut sig ... men framför allt – gå ner i Det försvunna ögonblickets arkiv. Så smart av Carina Reich & Bogdan Szyber att göra ett verk av att skapa ett museum för scenkonst! …and it´s gone heter det, ligger i bottenplanet och är både drabbande, vackert och oerhört väl genomfört.” Utställningsestetiskt Forum

…and it’s gone är installation av Carina Reich & Bogdan Szyber som öppnar samtidigt som Scenkonstmuseet den 11 februari. Precis som namnet antyder, tolkar utställningen det omöjliga i att helt bevara och därmed ställa ut själva scenkonsten. För när allt kommer omkring finns ju bara minnet av upplevelsen kvar.

"[a live performance is] an event for that moment in time, for that {audience} in that place – and it's gone.
Gone without a trace. There was no journalist; there was no photographer; the only witnesses were the people present; the only record is what they retained, which is how it should be in theatre."
Peter Brook, ur New Theatre Quarterly, XI, No.42 (1995)

 

Det försvunna ögonblickets arkiv

En av scenkonstens förnyare, Eugenio Barba, kallade teaterkonsten for ögonblickets konst och konstnärer som verkar inom denna konstform är de som skulpterar i det obeständiga.

Att söka bevara detta flyktiga ögonblick, där själva konsten förkroppsligas just i den stund då verket framförs och möter sin publik, blir en omöjlighet, en paradox. De många delar som ett sceniskt konstverk består av, som till exempel skisser, manus, noter, kostymer eller masker går naturligtvis att spara för en framtid. Men det är när de olika delarna i ett sceniskt verk smälter samman i framförandet som den sceniska konsten uppstår och framträder. Allt som blir kvar av denna totalitet, där den fysiska närvaron av det som påverkar och berör ens sinnen, till syvende och sist är enbart minnen av upplevelser, vilka endast lever vidare genom berättelser från kollegor och publik.

"Nu är vårt lustspel slut; aktörerna Som jag sagt dig, voro andar alla
Och lostes upp i luft, tunn luft, med ens. Och liksom detta blandverk utan kropp,
Så skola stolta slott, skyhöga torn
Och tempelvalv, ja själva detta jordklot, Med allt vad däri är, en gång försvinna
Och liksom denna väsenslösa hägring
Ej lämna efter sig det minsta spår.
Av samma tyg, som drömmar göras av, Vi äro gjorda, och vårt korta liv
Omfamnas av en sömn."
Prosperos monolog i William Shakespeares Stormen, Akt IV, seen 1.

 

Om konstnärerna bakom installationen

Carina Reich och Bogdan Szyber har arbetat ihop med olika hybridformer inom scen- och bildkonst sedan 1983. De har ett förflutet inom performance och site-specific scenkonst och har skapat över 80 verk: tåspetsbalett för Operabaletten till death-metalmusik, kortfilmer, radioverk, dagliga Stadsritualer på Sergels torg i tre år varje dag kl. 12.00, samt initierat dagliga ritualer med tusentals deltagare över hela Sverige under 1999, engelska barn inlagda i gelé i Londonkyrkor, installationer med spottande skyltdockor, ljudresor på sightseeingbåtar, ljusfyrar och kommunkontor, fiktiva företag inom tiggarbranschen, operauppsättningar på bland annat Folkoperan och Göteborgsoperan (den senaste Mahagonny på Norrlandsoperan) och teaterproduktioner på Malmö Stadsteater, Orionteatern och Dramaten.
De är båda för närvarande doktorander på Stockholms Konstnärliga Högskola. För mer info besök deras hemsida.